~ drömmar med vingesus..
Något jag är oerhört trött på är de jullåtarna vi har sjungt om och om igen i en hel månad nu. Jag kommer nita den som börjar sjunga eller sätta på någon av låtarna!! Den 8.e var det dags att kröna lucian, underbara Emilie blev vår lucia. Innan kröningen åkte vi häst och vagn runt i hela stan med en orkester framför oss. Man kände sig otroligt uppskattad :) På kvällen gick alla tjejer ut och åt på en restaurang och därefter slaggade vi på Grand Hotell. Vi checkade in igen den 11.e och klockan 8 började lussandet för full rulle. På med lucialinnet, röda bandet, kransen, jackan och skorna. In i bilen, väntan och ut ur bilen. Av med skorna och jackan, dags att sjunga järnet. På med skorna och jackan igen, in i bilen och återigen väntan. Haha, samma runda hela dagen. Lions (de som annordnar kstads lucia) tyckte att det enda vi gjorde och tänkte på var att käka. Vi var tydligen hungriga hela tiden, "var ska vi käka" fick de höra minst 10 ggr om dagen! Mer lussande blev det den 12.e och ännu mer den 13.e. Vi lussade totalt på ungefär 50 ställen. Visst var det jobbigt. Men när folk blir så glada och verkligen uppskattar det, då är det absolut värt. Vi hann med både roliga och sorliga händelser. Som bilen vi hyrde, ena stunden satte vindruttorkarna igång av sig själv. Andra gången kom vi inte ut ur bilen eftersom de inte hittade hur man låste upp. När vi stod inne i Ishallen och sjöng, då kom alla hockeyspelarna åkandes med pucken in på isen mitt i vårt sjungande. Hela publiken skriker halsarna av sig. Snacka om att man blev rädd, de visste förmodligen inte om att vi stod och sjöng där. Hotell Sirius där brödrarskapet ägde rum, väldigt skumma gubbar. När vi sjöng för invandrarna klappade de galet i händerna och uppförde sig som värsta paparazzi. Till det sorligaste, det var när vi skulle lussa för en kvinna som inte kunde komma upp ur sin säng på KVH. När vi stod framför henne och sjöng började hon gråta och stängde sina ögon. Jag kunde verkligen läsa hennes tankar, "detta är min sista jul". Vissa kunde inte hålla sig och grät försiktigt i rummet, när vi kom ut brast alla ut i gråt. FY, vad hemskt. Jag tycker inte det är rättvisst, hon var säkert bara runt 30 års åldern. Det har iallafall varit en väldigt rolig upplevelse! Tack Lions och tjejerna [v]
Kommentarer
Trackback
