~ it isn't always easy
Det var inte den bästa dagen igår inte. Jag vaknade med en jätte obehaglig känsla. Så obehaglig att jag tog tåget till Josephine redan klockan 9.46!! Känslan började snabbt släppa när jag kom innanför dörren till det nya huset och fick se Jospehines mage, inte för att den växt så värst mycket, men jag visste vad som väntade inuti! Att så mycket kan hända på så kort tid. Jag hjälpte till att städa undan i huset och boden, vi körde därefter till affären för att köpa mat och gottis inför kvällen. Utsvultna som vi var började vi hastigt laga mat direkt när vi kom innanför dörren och såklart skulle någonting gå fel: strömmen gick - och gick! Till slut krängde vi alla 3 i oss all mat att vi låg helt proppfulla i soffan framför tv.n! Som vanligt övergav Jospehine Tobbe och sov med mig i soffan!
Redan klockan 7 hör jag Jospehine säga "Natalie är du vaken, ska vi göra toasts". Nä, hon fick allt fortsätta kolla på Pippi på de sju haven medan jag sov vidare en stund till. Efter att strömmen gick igen bestämde vi oss för att gå en långpromenad. Oerhört skönt, borde man göra oftare. Dock blir det aldrig av när man är ensam om det, tråkigt nog. När vi kom hem blev det slappande framför tv.n tills vi bestämde oss för att göra våfflor. Jahopp, där gick strömmen igen. Jag kunde ingenting mer än att skratta medan Tobbe helt rasande försökte få igång den igen. Det blev en hastig smet för att strömmen inte skulle brytas igen, så hastig smet att den blev rent åt helvete fel. Gjorde om den då Josephine på måfå skulle hälla i mjölk - mer än en halv kanna! När vi sedan fick reda på att det bara skulle vara 2 dl fick vi på måfå gissa oss till mer ingredienser som vi hällde i. När vi sätter oss till rätta och börjar äta går brandalarmet. Jag hade visst glömt bort att det var våfflor kvar i våffeljärnet..
Jag vet inte varför den här obehagliga känslan spred sig inom mig. Riktigt läskigt. Precis som att jag inte längre var jag. Att jag inte var mig själv. Att jag inte fanns? Men då kommer man tillbaka till frågeställningen: "När är man egentligen sig själv med alla dessa roller". Rollen som övergår till att ta ansvar närmar sig med stora steg. Jag vill inte ens tänka på det. Kanske är det de som oroar mig mest. Studentåret och därmed en hel säck annat vid sidan om.. Okej! Säkerligen normalt med sådana perioder i sitt liv. Då jag behöver en kväll för mig själv - Perfekt!
Redan klockan 7 hör jag Jospehine säga "Natalie är du vaken, ska vi göra toasts". Nä, hon fick allt fortsätta kolla på Pippi på de sju haven medan jag sov vidare en stund till. Efter att strömmen gick igen bestämde vi oss för att gå en långpromenad. Oerhört skönt, borde man göra oftare. Dock blir det aldrig av när man är ensam om det, tråkigt nog. När vi kom hem blev det slappande framför tv.n tills vi bestämde oss för att göra våfflor. Jahopp, där gick strömmen igen. Jag kunde ingenting mer än att skratta medan Tobbe helt rasande försökte få igång den igen. Det blev en hastig smet för att strömmen inte skulle brytas igen, så hastig smet att den blev rent åt helvete fel. Gjorde om den då Josephine på måfå skulle hälla i mjölk - mer än en halv kanna! När vi sedan fick reda på att det bara skulle vara 2 dl fick vi på måfå gissa oss till mer ingredienser som vi hällde i. När vi sätter oss till rätta och börjar äta går brandalarmet. Jag hade visst glömt bort att det var våfflor kvar i våffeljärnet..
Jag vet inte varför den här obehagliga känslan spred sig inom mig. Riktigt läskigt. Precis som att jag inte längre var jag. Att jag inte var mig själv. Att jag inte fanns? Men då kommer man tillbaka till frågeställningen: "När är man egentligen sig själv med alla dessa roller". Rollen som övergår till att ta ansvar närmar sig med stora steg. Jag vill inte ens tänka på det. Kanske är det de som oroar mig mest. Studentåret och därmed en hel säck annat vid sidan om.. Okej! Säkerligen normalt med sådana perioder i sitt liv. Då jag behöver en kväll för mig själv - Perfekt!
Done!
Kommentarer
Trackback
