~ In my race against time, I keep runing trough the red lights..
Att 5 minuter i ens liv kan vara så scary. Svenska NP-talet idag. Ja, vad ska man säga. Jag är nöjd med innehållet av min presentation men besviken på mig själv av att vara så nervös och då självklart prata snabbare än jag övat in. Gah, att det ska vara så svårt. Stå på en scen och sjunga inför en stor mängd människor längtar jag efter, men att stå och prata i ett klassrum inför en mindre mängd människor är något av det värsta jag vet. Lärarna ställer oss musikelever frågan "Hur kan du stå på en stor scen och sjunga inför en 100 pers men inte kunna stå i ett klassrum och prata inför dina klasskamrater?" väldigt ofta.. Jag tycker dock att det är en stor skillnad. Man har så mycket mer som sångerska, delivs en stark känsla hela vägen igenom, man är även i en annan värld, där texten verkligen betyder något och man gör texten till sin egen, där musiken får en att slappna av och bara njuta samt där man förmedlar av hela sitt hjärta. Ja, det är ju tur att jag kan ställa mig på en scen och sjunga iaf. Hellre sångerska än talare, tack!
Det är skönt att det är över, det gick som det gick. Efter den lektionen fick jag gå igenom skoldagen med darriga händer, ångest och nervositet. Usch, den blandningen var inte rolig. Det konstiga var att det inte alls hade med svenskan och göra. Eller kanske en gnutta. Inte mer.. Vädret och de mysiga människorna runt omkring mig fick mig att tänka på något annat. Efter skolan blev det en fika på fenix med Josefin och Nilsson, deep-talk is the shitt. Därefter gick jag och Josefin en runda på stan, mycket vill ha-vill ha! Väl hemma har jag nu krängt i mitt ett x antal våfflor. Jäklar vad mätt jag är. Tur att jag ska på step ikväll och vara aktiv.
Jag tycker att en viss person ska lära sig att det inte är lätt att göra val i livet! Jag vet att du inte hade förutsättningarna till din dröm och gör allt för att jag ska nå dit. Men även om man vill nå sin dröm så är det inte bara att välja för att komma en bit på vägen, man måste känna att man vill satsa till 100 och att det verkligen känns rätt. Håller man drömmen vid liv och kämpar så gott man kan, även om det tar sin tid, kommer man nå dit man vill! Det hjälper inte ett dugg med en massa tjat, det hjälper inte ett dugg med "då är allt förgäves", det hjälper inte ett dug med "men tänk om du inte.." och det hjälper definitivt inte med "men då kan du lika gärna strunta i allting". Låt det ta sin tid, det är inte försent förrän man har gett upp. Det är dessutom väldigt dumt att sätta sig in i något som man inte känner sig redo för eller som inte känns rätt! Jag vet att du alltid stöttar mig och jag är duktigt tacksam för det. Men låt mig ta den tiden jag behöver för jag kommer aldrig att ge upp!!!! Kan du låta dig själv lita på det?
Det är skönt att det är över, det gick som det gick. Efter den lektionen fick jag gå igenom skoldagen med darriga händer, ångest och nervositet. Usch, den blandningen var inte rolig. Det konstiga var att det inte alls hade med svenskan och göra. Eller kanske en gnutta. Inte mer.. Vädret och de mysiga människorna runt omkring mig fick mig att tänka på något annat. Efter skolan blev det en fika på fenix med Josefin och Nilsson, deep-talk is the shitt. Därefter gick jag och Josefin en runda på stan, mycket vill ha-vill ha! Väl hemma har jag nu krängt i mitt ett x antal våfflor. Jäklar vad mätt jag är. Tur att jag ska på step ikväll och vara aktiv.
Jag tycker att en viss person ska lära sig att det inte är lätt att göra val i livet! Jag vet att du inte hade förutsättningarna till din dröm och gör allt för att jag ska nå dit. Men även om man vill nå sin dröm så är det inte bara att välja för att komma en bit på vägen, man måste känna att man vill satsa till 100 och att det verkligen känns rätt. Håller man drömmen vid liv och kämpar så gott man kan, även om det tar sin tid, kommer man nå dit man vill! Det hjälper inte ett dugg med en massa tjat, det hjälper inte ett dugg med "då är allt förgäves", det hjälper inte ett dug med "men tänk om du inte.." och det hjälper definitivt inte med "men då kan du lika gärna strunta i allting". Låt det ta sin tid, det är inte försent förrän man har gett upp. Det är dessutom väldigt dumt att sätta sig in i något som man inte känner sig redo för eller som inte känns rätt! Jag vet att du alltid stöttar mig och jag är duktigt tacksam för det. Men låt mig ta den tiden jag behöver för jag kommer aldrig att ge upp!!!! Kan du låta dig själv lita på det?
Kommentarer
Trackback
